Fyra stadiga läsare
2015-02-26 / 23:39:44 / Allmänt / Länk


 
Ser att jag snittar på fyra läsare om dagen! Vilka är ni? (Jag vet att jag är en av oss) 
Bilden jag adderar till inlägget är ett störtskönt citat från allas Ernst. Just nu så dricker jag öl, därav den icke existerande röda tråden. Bra inlägg! Det blir nog bättre om vi hörs imorgon! 

Joseph Dirand
2015-02-26 / 14:38:29 / Allmänt / Länk









Travel
2015-02-24 / 20:00:17 / Allmänt / Länk

Nu är allt jag kan tänka på att boka nästa utlandresa! Knappt en månad sen jag kom hem från Lanzarote, men behöver åka iväg igen! Jag och mamma har pratat om en weekend i maj, men vet inte om jag kan "hålla" mig så länge! Sitter varje dag och kollar på resor och längtar mig bort till vita stränder och turkost vatten! 

Recap pic från Lanza2015




Skryter lite till
2015-02-24 / 17:47:14 / Allmänt / Länk

Vill bara konstatera att jag har förbättrats helt okej på att göra cupcakes, och att fota mina cupcakes! 

Längst upp - 69 veckor sen
Mitten - 67 veckor sen 
Längst ner - idag! 



Terapi
2015-02-24 / 17:40:10 / Allmänt / Länk

Idag har jag på min första dag som arbetslös arbetat med händerna, lite terapi på egen hand så att säga! Jag har bakat cupcakes! :) 
Pillade med dekorationer osv i över två timmar, gick liite långsamt eftersom att jag konstant pratade i telefon (som vanligt) men det blev vanliga citronmuffins, med vanillabutterfrosting och lite fin sockerpasta! 
Dessutom har jag blygsamt skrytit på alla sociala forum som existerar! 

Resultatet: 



.
2015-02-21 / 19:06:06 / Allmänt / Länk

Tankarna snurrar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill stanna där jag är samtidigt som att jag vill långt bort. Nio år som känns bortkastade på en kväll, två sms som väger ens värde i en tresamhet. Det var vi mot världen men nu är det ni mot mig. Har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Tankarna snurrar i takt med rummet och jag har ingen som får det att stanna av, ingen som håller min hand och säger att allt återigen ska bli bra. Jag är ensam, jag har ingen. Ingen att skratta med, ingen att prata om bekymmer med. Ingen. Ingen som faktiskt ärligt bryr sig. Lilla Marielle är tillbaka, och världens bästa Marielle har försvunnit återigen. Och nu vet jag aldrig om hon någonsin kommer tillbaka. Jag har värde noll i världens grymma ögon. 
Har det alltid varit såhär och är det först nu jag vågar säga ifrån? Har jag alltid varit längst ner på totempålen? Har jag alltid varit den som man är med när ingen bättre finns till? 

Varför försöker jag ens, och varför finns jag ens...