Fredrick Backman, mannen som är frasen "either there taken, or gay". Han är till min stora förtret "taken".

Jag lyfte upp min redan-slitna-innan-du-öppnat-den versionen av min "en man som heter Ove" pocket och sen kunde jag inte sluta... Min lokala bokhandel höll på att få fnatt på mig, eftersom att jag kom in ca. 8 ggr per vecka och frågade med huvudet på sned, när "Min mormor hälsar och säger förlåt" kunde tänka sig att komma ut på pocket? - Det tog ett tag, tog för lång tid (enligt min världsbild) så en dag satt jag vid köksbordet och läste "min mormor hälsar och säger förlåt" inbunden. Det är något speciellt med inbundna böcker överlag, men det är tammetusan Messiah skrider ner på jorden att ha en inbunden bok av Fredrick motherfucking Backman! Jag tog av den lilla covern och funderade helhjärtat på om man skulle laminera den och sätta upp den på väggen! - Vem bryr sig om Picasso i slutändan? Inte jag, när världens bästa Elsa står med röda gummistövlar på min vägg! 

Men back to backman - Han har lärt mig allt, särskilt att alla andra författare kan dra. Lämna jorden eller nåt. Men det jag lär mig mest är väl tålamod, för vad jag vet finns det bara 3 böcker än så länge, han får liksom skynda sig, för att jag kan inte slumma runt med månadens pocket från akademibokhandeln och låtsas vara nöjd. För utan Backman i väskan är jag inte riktigt tillfredställd. Hade man varit kinkig så hade man kanske sagt att jag är ytterst missnöjd. I ren desperation så läste jag "hundraåringen" (mest för att att jag saknade Ove, och kunde tänka mig att gubbjävlarna är ganska lika) det gick så långt att jag tittade på filmen! Men det var ett enda stort misstag! Då lärde jag mig att Felix Herngren INTE ska regissera filmer! 

 

Men så står jag här, en eftermiddag i Augusti och undrar lite fint med huvudet på sned när Fredrik tänkte sig släppa den nya boken jag vet kommer snart, för att jag vill inte vänta längre. Inte alls.