.
2015-02-21 / 19:06:06 / Allmänt / Länk
Tankarna snurrar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill stanna där jag är samtidigt som att jag vill långt bort. Nio år som känns bortkastade på en kväll, två sms som väger ens värde i en tresamhet. Det var vi mot världen men nu är det ni mot mig. Har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Tankarna snurrar i takt med rummet och jag har ingen som får det att stanna av, ingen som håller min hand och säger att allt återigen ska bli bra. Jag är ensam, jag har ingen. Ingen att skratta med, ingen att prata om bekymmer med. Ingen. Ingen som faktiskt ärligt bryr sig. Lilla Marielle är tillbaka, och världens bästa Marielle har försvunnit återigen. Och nu vet jag aldrig om hon någonsin kommer tillbaka. Jag har värde noll i världens grymma ögon.
Har det alltid varit såhär och är det först nu jag vågar säga ifrån? Har jag alltid varit längst ner på totempålen? Har jag alltid varit den som man är med när ingen bättre finns till?
Varför försöker jag ens, och varför finns jag ens...
Kommentarer
